Som rubriken lyder, tack ansitktsboken.

Inatt när jag vaknade kring cirka halv 1 av att Skrållan ville ha manligt sällskap, så låg jag och spanade på det absolut finaste jag har, det vill säga den här killen.

 

Jag låg säkert på tok för länge och bara stirrade, funderade över vad jag gjort för något här i livet som gjort att just jag hamnat just där med just honom, hur kan just jag av alla miljoner människor vara så lyckligt lottad?

Ett år tänkte jag och pussade honom på pannan, jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Sen låg jag säkert alldeles för länge igen och bara stirrade tills lilleman sparkade i min mage och påminde mig om att hallå, jag finns också och ni ska bli föräldrar.

Vi, jag och den här otroligt fantastiska människan har idag (officiellt) stått ut med varandra ett helt år, och om yttepyttelite mer än en månad så blir vi tre. Det är fantastiskt, stort, magiskt och speciellt. 

 

Tänk att vi har byggt upp något såhär fantastiskt på så kort tid, och tänk hur mycket vi har gått igenom tillsammans som tagit oss hit till lägdan i Matfors där jag sitter idag och kollar när snön yr utanför fönstren medan jag lyssnar på hur vår alldeles egna kissemiss ännu en gång skriker efter manligt sällskap.

 

Jag kunde aldrig tro att när du skrev till mig den 24e december 2014 för att fråga om jag kunde vissla, att jag lite mer än ett år senare skulle sitta här och vara så lycklig och att jag skulle vara så lycklig med just dig. Tack hjärtat för allt du ger mig, och du vet precis som jag att jag älskar dig precis lika mycket när du kommer ut ur duschen och gör helikoptern i tvrummet framför tvn, som jag älskar dig när jag får ligga i din famn och sova. Du är helt enkelt, utan tvekan det absolut finaste jag har, världens bästa pojkvän,sambo och blivande pappa. ♥