Så har jag påbörjat min andra dag som 22åring, hur känns det? 

Precis som vanligt.

Jag pluggar, kokar potatis så jag ska få i mig någon lunch, städar, ja, jag gör sånt jag alltid har gjort helt enkelt. 

 

Så ja, mina vänner - en helt vanlig dag, precis som alla andra dagar, de enda "speciella" eller utstickande jag ska göra idag är att åka på föräldrarutbildning, de är andra tillfället nu av fyra och jag tycker de känns rätt bra och nyttigt att få gå på dehär.

 

Vad händer annars i mitt liv? Magen växer, eller ja, hela jag växer känns de som, skolan är i full gång igen, jag jobbar i den mån jag kan och orkar, lilleman är beräknad att komma om cirka 1.5månad, skrämmade och spännande tanke, det känns som att det skulle kunna hända när som helst nu iprincip, man vet ju aldrig, och jag tycker inte om att inte veta saker, det är första gången någonsin som jag har 0 kontroll över något som händer och kommer hända med min kropp, fränt och läskigt. Ibland så önskar jag dock att jag på riktigt vore Sid i ice-age (inte bara till utseendet) och att mitt största problem var min illaluktande mormor, men så är inte fallet nu, och de kan väl finnas en tjusning i det också egentligen, de gäller bara att finna den.

 

Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka alla vänner, ovänner, nära och kära för alla gratulationer och otroligt fina presenter, preggot är glad och känner sig lyckligt lottad, de är nästan så att lycklig är en underdrift t.om.

 

Nu mina kära vänner ska jag försöka - ännu gång, att hålla igång dehär med bloggen igen, de är inte min starka sida men men, kram på er så länge iallafall!