Jag har spenderat denna morgon med att försöka packa klart BB-väskan (för 1000 gången), kan man någonsin bli klar egentligen??

Det känns som att man skulle vilja ha hela hemmet nerstoppat men ja, som vi alla kanske kan lista ut med rumpan så är det totalt omöjligt.

 

Det vi packat ner hittills:

Overall att åka hem i

Två par strumpor

"Handskar"

En mössa

Bodys i strl 50 och 56

Pyjamasar i strl 50 och 56

Byxor i strl 50 och 56

En filt

Kaninen

Kräkisar

Nappar

Blöjor

----------------------

Fula (sköna) trosor

Amningsbh

Sköna toppar och byxor

Mjukt toapapper (sjukhusets papper brukar vara som sandpapper)

Diverse hygienprodukter (tvål, bodylotion, tandborstar mm)

------------------------

Utöver detta så har jag stoppat ner en massa småtrams och en del sånt som man får hål i tänderna av (och halstabletter), också har jag lagt babynestet på väskan då det känns som något jag faktiskt vill ta med, man vet ju aldrig hur kort eller lång tid vi kommer behöva spendera där, så hellre för mycket än för lite. Sen ska vi väl även pula ner lite grejer till Andreas, vad nu han kan tänkas behöva.. extra kallingar kanske? hehe

------------------------------------------

 

Men ja mina kära vänner, nu känns de som att de brinner i knutarna på alla håll och kanter, förut låg jag vaken på nätterna pågrund av lillemans boxningsmatcher och skrållans ryck, nu ligger jag vaken pågrund av allt det plus min egen nervösitet, kissnödighet, rädsla, jaa allt.

 

Det är så många tankar som snurrar i min lilla skalle nu.

Snart är han här vår lilla prins och förändrar våra liv föralltid, jag får en ny roll i mitt liv, jag kommer inte bara att vara Johanna, jorren, hanna, jojo - jag kommer inte bara att vara en vän, flickvän, sambo, syster, dotter, svägerska och allt vad jag nu är..

Jag kommer vara en mamma, det känns så bra och magiskt men samtidigt sååå omtumlande, en helt ny typ av kärlek OCH oro kommer växa fram. En kärlek till ett liv, en liten människa som jag och Andreas skapat tillsammans, det är helt ofattbart stort. Jag har fått äran att dela detta fantastiska och fina med en helt fantastisk människa som jag älskar mest av allt på denna jord och det gör att jag känner mig rent ut sagt priviligerad.

 

Igår så var vi hos BM, tänk att det kanske var vårt sista besök, eller näst sista, eller inte alls i närheten utav sista besök, man vet ju aldrig? Men lilleman tycks iallafall må bra, hjärtat tickar på fint och han ligger nu mera fixerad, mitt blodtryck var galant och mitt blodvärde likaså. Inga konstigheter helt enkelt.

 

Idag så har 95% av graviditeten passerat, vi har 14 dagar kvar till utsatt datum och imorgon går vi in i vecka 38+0 (39). Snart kanske han är här vår lilla groda ♥